wordpoo

Min definition av kärlek alltså… Det är knivigt. Men jag tycker att det starkaste beviset på kärlek är att gråta. Och då menar jag att gråta över någon, och inte gråta för en känsla, en känsla av exempelvis ensamhet, eller tomhet efter någon, för det är en helt annan sak.  Och det låter säkerligen konstigt, att kärlek är tårar. Men är det inte alltid så, att känslor är smärta? Varför skulle vi annars ha så många metoder, preparat och genvägar till att döva dem? Och kärlek, det är den starkaste av känslor.

 

När man älskar någon så mycket att man tömmer hela sin själ och hela sitt hjärta till denna person, att man skulle ge upp sitt liv för denna person, och allt man vill är att få det bekräftat, att det man är villigt att offra, ge upp, ge bort är bra. Fint. Välgörande. Värt. När man i desperation efter denna bekräftelse då det tillslut gör så ont att man inte längre kan göra något annat, när man står helt handfallen, uppgiven och så full av kärlek till personen, inte längre kan göra annat än att fälla tårar. När man vill den personen man älskar så djupt det bästa, det största och mest värdefulla, när man hyser så starka känslor för någon att det inte längre finns några ord, inget ljud och ingen mer plats i bröstet för känslorna att ta vägen. När allt man kan göra är att känna det brinna, riva, piska i hjärtat.

alltso. jag är så fett med trött va.. och ja, jag har dammat av det gamla uttrycket, fett och anväder numer det igen. Det är fett. coolt. trendigt. Näe men serious då va. Trött är jag. och förhoppningsvis är jag ledig imorgon. känner att huvudvärk och sömnbrist är så himlens mycket att hänga i granen. Svinigt kallt är det också.

Näe jag skulle ju bara säga att jag var trött och säger fett.

Jag tror jag har en gnutta OCD i mig. obsessive compulsive disorder. Tvångstankar, tvångshandlingar, tvångssyndrom. Dock vet jag att jag inte har det på riktigt, men det är bannemig inte långt ifrån. Och idag sattes det verkligen på prov, hela två gånger!

 

Jag är extremt noga med att mina äpplen som jag äter skall vara perfekta. De får inte vara skrynkliga, kantstötta eller över ett visst antal dagar. Och nu är det så att det inhandlades äpplen till det löfgrenska huset i början av förra veckan och i lördags inhandlades det en påfyllning. Jag var ytterst noga med att inte blanda ihop de nya och gamla äpplena då jag verkligen inte tänker äta de som snart är över en vecka! Men imorse när jag skulle äta äpple, tror ni då inte att mamma blandat ihop alla äpplena i en hög! Alltså var jag i fem minuter stå och studera de typ, sju äpplena för att noggrant granska vilka som var gamla och vilka som var nya.

 

Dagens andra händelse inträffade under lunchen då jag skulle äta knäckebröd med ost. Osten var av typen färdig skivad vilket betyder att den inte passade formen av mackan. Varför kan de bara inte göra osten lite längre och lite smalare? Det är ju verkligen enormt störande när osten inte passar mackan. Det skall vara precis. Hela mackan skall vara täckt och det ska inte vara mer eller mindre någonstans, det får heller inte hänga ut någonstans.

 

Denna besatthet och noggrannhet av mitt ostätande har jag utsått många attacker för, men det ska helt enkelt vara bra. Funkar inte annars liksom… Därför är min favorit lingongrova/solklart/Gott-gräddat tillsammans med antingen rund eller halvcirkelformad ost min favorit. Då blir det alltid bra, de passar nämligen perfekt med varandra. Dock är en del osthyvlar inte tillräckligt breda och kan inte få till en tillräckligt bred ostskiva, hela halvcirkeln som behövs. Jag har seriösa tankar på att specialtillverka en extra bred osthyvel… Denna besatthet vad det gäller passa perfekt gäller även när jag gör lasagne. Det kan mycket väl ta en halvtimma för mig att lägga allt i formen bara för att jag måste knäcka plattorna till perfekt passform. The greatest joy of all är ju när man lyckas knäcka en platta helt på mitten, så att båda delarna är exakt lika stora och med ett helt rakt knäck. Det kan utan tvekan göra mig dag…

Min moder är som så många andra mödrar, världens bästa mamma! Och jag vet, alla säger det, men min kära moder är verkligen det. För trots att hon ibland blir alldeles för överexalterad vad det gäller favoritfärgen orange och kan matcha den utan dess like så har hon alltid varit en människa som jag önskar bli.

 

Så vem är hon, min moder? Hon är högljudd, hon är från Borås med tillhörande dialekt. Hon har gått X antal datorkurser och fortfarande kan hon inte söka på google. Hon försöker verkligen helhjärtat lägga an med ett lite häftigare, yngre språk med tveksamma framgångar. När hon nyser är det på gränsen att fönsterrutorna spricker och hon har en vana av att knycka téer.

 

Nej men allvarligt. Det är fånigt, jag till och med sådär superduper fånigt, men min mamma är nog den bästa och vettigaste mamma jag vet. Hon har verkligen inte alla hästar i stallet eller kottar på granen, men hon har de viktigaste sakerna klart för sig. Hon vågar se saker, hon vågar leva i verkligheten och anpassa sig efter den. Ibland kan jag inte tycka att någon kan vara mer stenålder eller störande än henne, men oftast är hon en sådan där perfekt mix av vad en mamma ska vara... Och framför allt så vet jag att hon alltid kommer vara där, och alltid, ibland alldeles för mycket, göra så att jag kan få det bästa av allt som finns och göra allt jag vill.

 

Min första kärlek. Det här med kärlek är för mig något svårt. Alla ord beskrivandes kärlek är alltid överväldigande, oändliga och ofattbara, och detta får mig att undra om jag verkligen någonsin varit kär, på riktigt, på allvar, på rätt sätt. Det känns för mig som om kärlek och älska har blivit ord som slängs runt lite varstans. Jag vill inte ha det så, jag vill och behöver ha ordning, ärlighet och att saker är på riktigt.

 

Jag har också svårt att se hur man kan älska en annan person, när man inte är klar med sig själv ens. Jag tror att man, eller iallafall jag, måste känna sig själv innan man kan hänge sig åt någon annan… Jag tror att det man kanske kan tro är kärlek, istället är en flykt från sig själv och det man egentligen bör ta itu med.

 

Jag har inte varit bättre själv, jag har också flytt i hopp om att alla de där stora vackra orden om kärlek skall svepa iväg även mig upp i en varm vacker virvelvind och att allt skall vara fint, enkelt och underbart. Men sanningen är ju att allt det svarta finns kvar inuti en och man har fortfarande sig själv kvar. Därför vill jag inte gärna säga att jag någonsin varit kär, för då ger jag upp en bit av kärleken. För jag hoppas faktiskt än idag fortfarande, hela tiden, vaken som sovande, att den där virvelvinden finns och att den en dag kommer lyfta även mig och att det kommer bli sådär fint, enkelt och underbart.

rolig grej. eftersom jag inte kan påstå att jag har så värst mycket för mig en lördag förmiddag som denna så ramlade jag över ett test angående mina alkoholvanor. Dock visste jag redan innan jag klickade upp länken att jag genast skulle klassificeras som typ 90% av sveriges befolkning gör när de gör ett sådant här test, som riskgrupp för alkoholproblem. Det är det som är problemet med sådana här test, ett formulär på tio frågor kan aldrig, jag menar verkligen aldrig, utröna om man har något som helst problem med alkohol eller befinner sig i någon riskgrupp..

Och redan vid första frågan blev det glasklart att även denna undersökning var otillräcklig.


På denna frågan om att jag någon gång inte kunnat sluta dricka när jag väl börjat, svarar jag aldrig direkt, för jag har alltid kunnat sluta när jag velat, kruxet är att den gråa lilla undertexten utvecklar frågan på ett sätt som gör att jag ljuger om jag svarar aldrig. Herre, vi har väl alla befunnit oss där vi bara ska gå ut och ta en öl, men sen ryckts med i sammanhanget och sällskapet och ändrat oss för att göra det till en helkväll.. Men det gör ju inte mig till en riskbrukare! Jag väljer ju att fortsätta dricka för att det är trevligt och för att jag vill, inte för att jag måste ha en öl till, men något sådant svar eller alternativ ger denna undersökning inget utrymme till.

En annan brist är att alla som konsekvent brukar alkohol, om det så bara är att man dricker ett glas vin på kvällen tors-fre-lör-sön, så har man skapat ett beteende och en vana vilket gör att man genast hamnar i gruppen av riskdrickande.

Så om ni nu också vill ta reda på era alkoholvanor och få veta att ni, men största säkerhet, också tillhör gruppen av beroendedrickare eller riskbrukare, så kan ni få göra testet själva: Alkoholprofilen.

Jaha, nu börjar vi. Tar första steget. Kastar oss ut. Fläker ut oss. Tömmer oss. Öppnar upp och ger oss tillkänna.

Men hur gör man det? Ja, jag menar, hur gör man det egentligen, på riktigt? Det känns som om vi har kommit ifrån det ytliga, vuxit ifrån och vuxit upp. När man var liten räckte det så gott och väl med att man hette Anna i förnamn och att man inte ville erkänna att ens andranamn var Kajsa för det var fult. Ens favoritdjur var hund och mest av allt älskade man tacos, på fritiden lekte man med kompisar.

 

Nuförtiden krävs det mer, nuförtiden vill jag mer. Jag vill ha ett eget innehåll, ett innehåll som tar upp mer än tre bredskrivna rader man mätt upp själv med linjalen.

 

Det här med att presentera sig själv må låta som en banal uppgift, men när man inte vet alla ens egna komponenter och är mitt i färden på att försöka hitta någon rätsida i kaoset förbli uppgiften inte längre så trivial.

 

Jag har för några månader sedan tagit studenten och jag finner mig frågandes om det här verkligen ska vara den bästa tiden i ens liv? Desperat undrande om det inte blir mer, bättre och viktigare än detta? Just nu skulle jag säga att jag fastnat i mitt liv. Jag försöker göra upp med mitt förflutna samtidigt som jag önskar att jag kunde kasta mig in i framtiden.

 

Jag har bott på samma ställe i hela mitt liv. Aldrig flyttat, bara rest för att komma tillbaka. Från utsidan har jag levt enligt vad som på håll kan tyckas perfekta familjen Svensson. Ja, Volvo har vi haft, tre stycken faktiskt, vovve har det än så länge blivit två av och en vit villa vid havet. Två föräldrar, två bröder och så minstingen jag.

 

Men som ingen annan går man opåverkad och smärtfri genom livet utan man ramlar en del, men tur är väl att man även flyger en del. Jag har svårt för en del saker, som att vara ärlig och lyckas sätta ord på allt de jag hade velat. Jag har oändligt svårt att ta mig själv i kragen och våga sträcka på mig för att kasta mig ut. Men tur är väl att jag i alla fall har kvar mina drömmar. Det är något jag är ypperlig på, enda sedan jag som liten var fast besluten om att jag skulle spara en enkrona om dagen för att köpa en kanin. Eller som när jag började gräva i trädgårdslandet för jag skulle minsann ner till planeten Tellus flytande inre av magma.

 

Med åren har jag dock tappat min förmåga av att verkligen tro på mina drömmar, jag ger upp de allt som oftare och jag hoppar inte längre lika långt i hoppet om att nå.  Kanske är det så att jag fastnat så djupt i drömmen om något annat jag all min energi går åt till just att drömma när den energin egentligen borde kanaliseras ner till benen för att användas till hoppet om att nå de, kraften att faktiskt förverkliga de.

 

För att återvända till presens och personen Anna så hankar hon sig fram, just nu genom att efter många om och men jobba med barn. Jag tänker mycket på att träna men handlar desto mindre, om det inte gäller kläder då vill säga… Detta leder dock till ett problem att jag just nu har en alldeles för usel ekonomi och en garderob med kläder som aldrig används då mitt liv satts på avbytarbänken. Halvlek. Mitt emellan barn och vuxen.

Jag har trots min 19 åriga ålder aldrig lärt mig ordklasserna, jag tror fortfarande att ett verb är grönt, eller boll..? Tycker att kolsyrat vatten är guds gåva till oss här på jorden och gillar verkligen inte grönt godis medans de mesta röda godiset oftast funkar. Jag älskar också frasiga lakan, duntäcken, fina ord och det orangea nattljuset som uppstår när det är snö utomhus.

 

i brist på inspiration och i alldeles för mycket skrivandes och publicerandes av saker som inte platsar eller hör hemma på denna blögga, tänkte jag dra igång ett projekt. Ett 30-dagars projekt.

Här nedan följer en lista av ämnen som skall avhandlas de närmsta trettio dagarna.

Day 01 – Introduce yourself

Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – Something that scares the shit out of you
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

vet ni en sak. mitt liv suger just nu för tillfället. allt är crappylicious utan det där härliga. Det har snöat men jag har förbannat det äckliga slasket och önskat det växthuseffekt. Inatt var en sådan natt som jag annars tycker är det bästa på hela året. Det är min favorit när natt och snö fungerar i kombination och ger mörkret ett orangefärgat ljus. Jag älskar det. Igår blundade jag för det.

Jag saknar allt så det riktigt svider. Jag hatar allt att jag vill rymma ur min kropp. Min hjärna terroriserar mig och min själ vrider sig. Jag får inte plats fastän jag är tjock och jag jagar aldrig längre mina drömmar. En dröm är en dröm och det är en verklighet vi lever. Drömmarna står på översta hyllar och jag når inte ens på tå, och drömmar skall man inte nå så det är inte ens någon idé att leta efter en sko med platå.

Och nej, jag är inte en negativ person. jag är realist, måhända med en gnutta cynism i mig.

Men med detta skrivet tänker jag slå igen boken för ett tag kanske. Men ja, det kommer nog dyka upp en hel del youtube-klipp endå, jag är ju inte direkt vad man kallar konsekvent.

alltså, många frågor dyker upp i mitt huvud efter detta klipp men för att välja en, vad fan är långfil egentligen? Ser ju inte riktigt helt okej ut alls

aftonbladet, och speciellt deras bilaga 'Klick' är ett sådant underbart hjärndött nöje ibland. Vi börjar med en artikel om en favorit. Note to myself! Kolla om hans gamla filmer. Anyway, rubriken för artikeln var "Depp håller på att supa bort sitt ansikte" typ, självfallet utbrast ja OMÖJLIGT och lockades genast att läsa detta uppenbara befängda lögner!



Och när jag läst hade mitt intresse flyttats från Depp till den okända källan och fimlteamets lättnad över att Richards har knarkar och krökat såpass mycket och länge.

Och sen avslutar vi med insikten om att herregudars vad de där celebriteterna slåss och har sig. misshandel hit och dit.. Men ja, jag är endå lättad över att det var en rem och öppen hand.





Och sen, avslutningsvis, är det inte dags att lämna Micke J ifred nu? Liksom, ja, han var som han var och det är lite luddigt alltihopa, men kan vi inte gå vidare nu och enas om att han gjorde bra musik and thats it.

jag hade inte tänkt lägga upp ett till klipp för jag är redan långt påväg mot overkill men jag dööööör. kolla klippe vaa!!

och ja, jag är allvarlig när jag tycker det hela är ytterst komiskt..

Hoho, jag har fastnat lite lätt men vad gör det.

Jag kommer nu presentera ett klipp för er här nedan, och nej det roligaste i den här filmen är inte det mest uppenbara som ni kommer märka, även fast det är roligt... Men jag känner lite, come on! vi har sett det förut typ. Nej, det roligaste i detta klippet är hur planerat allt är. Kolla hur de filmar, kameran förljer med och sveper över hela omgivningen, zoomar in de inblandade extra mycket osv. Luuvin'

jag vill också kunna det där. Talanterad, i'm just saaayin'

jag har varit så vettig idag, eller igår. och jag kanske inte har varit så vettig heller utan mer levt lite i min ålder typ. Käkat gröt, jobbat, besökt banken, köpt frimärke, postat brev, kollat glödlampor och tagit del i 'den trötta gruppen arbetare på 17.20 bussen hemåt'.

Och nu är jag minsann trött. Fast jag vill fortfarande inte somna, fast jag borde för jag kommer vara trött imorgon. Och jag kommer inte ens ihåg vad det är jag ska göra imorgon... Och jag vill ha kuul i helgen. Och jag vill att kvällens debatt ska komma ut på play nu... fast det är  nog bra, för jag måste ju faktiskt vika in hovarna....

iih haha det är så roligt. liksom, det låter så 16 år och langar upp en låt på frizon. Fast samtidigt så är det bra. åh blir så varm och glad i själen va. Dock, tycker jag nog att de bör hålla sig till engelska. Men åååh. Det är ju endå så bra med svenska...

Dock kan det ju vara så att den inte är lika bra eftersom orginalet är så asskickin' brooo



Den här är ju dock riktigt bra..

alltså, jag är trött va. så trött att det tog mig tjugo minuter att orka skala min clementin. Och sen tog det ytterligare en kvart att äta den, och då orkade jag inte ens med min pedatiska 'få bort allt det vita'-rutin. Men vet ni, jag tänkte kötta upp en bra låt.

vet ni eller. jag vaknade klockan 6.45 idag och höll mig vaken till 8.30 för att vara vaken ifall jag skulle jobba idag. Tack och lov blev det inte så. Herregud, jag sov max två timmar inatt tror jag.. Jag funkar inte med att 'gå och lägga mig för att sova', jag är uusel på att somna, det enda som funkar för mig är om jag helt regelrätt däckar! Det funkar, allt annat håller mig bara vaken i dygn.
Men ja, efter att inte fått något livstecken efter 8.30 somnade jag om, eller nej, jag däckade..

Och haha, ja läser ju en del bloggar, mest i jakt efter fina vettiga ord. Och bland alla dessa bloggar dyker det då och då upp massa guldklipp från youtube. Och klippet som hittades idag är lite lättande. Jag trodde att det bara var jag som var sådanhär, men tydligen inte.. Gott.

ps. min frisyr har nått oanade höjder, bokstavligt talat...

kollar på debatt, borde egentligen sova och förhoppningsvis jobba imorgon, men whatevvör, kaffe finns. Hur som helst, debatt var det! En sak slog mig precis när jag tittade på det och Christian Olsson var inbjuden som gäst. Är det bara jag som tycker att Christian lite på något sätt liknar Håkan? Tycker minsann de gör det...



Nu är det förvisso en ganska rejäl åldersskilnad på dessa bilderna, men om man hade haft två nutida bilder... Och lite fantasi..

PS. Angående rubriken, är inte det någon kemisk förkortning? Somsagt, jag var inte kung på naturkunskapen men jag vet att min lärare sa en gång att jag hade fina örhängen. Då var jag nöjd, för hon kunde mitt namn..

jag har ju haft en tanke om att åka till typ afrika och volontära ett tag nu. och nu känns det verkligen som att jag har fattat de slutgiltliga beslutet, jag ska dit. eller iallafall dra. orky korky på det här. Jag kommer bli helt galen här, kommer ju tappa allt förstånd och drivas till vansinne.

Jag ger upp mitt frivilliga försök till att 'rädda världen från undergång'

alltså, ah! det är ju så bra. hur kan jag bara glömma av att lyssna på det här så länge?!

alltså, jag vet inte vad grejen med den här låten är egentligen, men jag vet att jag alltid kommer tillbaka till den. År in och år ut, jag kommer alltid tillbaka till den och lyssnar på den... Och det är inte direkt så att jag 'identifierar mig med låten' och blahblah, utan jag vet verkligen inte vad det är med just denna låten.. Den hänger med bara helt enkelt..

Iochförsig kan det ju bara att det är ett grymt sammarbete och därför blir en grym låt. För bra det är den. Och det är de som framför den också.. så ja, kanske är det så.

jag är så enormt trött på att vara sjuk va... orky inty. Men hur som helst, jag är i enormt behov av att klippa mig. Går liksom inte längre typ... På tal om frisyrer och sånt så har jag alltid undrat hur gamla människor, tanter, lyckas få till sina frisyrer... Liksom, hur får dom de sådör fluffiga och afroliknande? Måste ju vara en sjuhelsikejobb varje dag... Liksom, deras hår har ju noll gravitation. Och sen, varför har dom de frisyrerna?! Det är ju ärligt talat inte så snyggt, men häftigt det är det.. Jag vill också vara en sån riktigt tanta tant när jag har åldern inne. Dramaten ska jag också ha. Och fotriktiga skor!

Ah, en del tanter i just luuuv'

Jag satt och tänkte på en sak precis. Jag har ju en blogg och så, och då har jag märkt att flera andra stora bloggare och så har något som kallas frågestund och att detta ofta är ett frekvent inslag i deras bloggar. Så tänkte jag att jag också kanske skulle ha det men så tänkte jag att jag nog inte ville ha frågestund endå, så jag kom istället på att vi kör på fågelstund istället :)

så himla täckt i målarfärg just nu va... jag kan verkligen inte förstå hur svårt det ska vara för mig att lyckas måla ett skåp å lite annat skräp utan att bli täckt av målarfärg. Det är ju inte så att det vara är lite på händerna, nej utan jag lyckas så färg över hela händerna, i håret och på fötterna.... Dock är jag lite nöjd, för jag har lyckats, med våld, skrapa bort den mesta färgen från händerna.

Och på tal om händerna, jag fick en tjing idé om att äntligen måla naglarna i typ fredags och eftersom jag inte gjort det på ett tag så tänkte jag fezta till det ordentligt och ha gröna naglar, sagt och gjort gröna they RRRRRR. Intressant iakttagelse vad det gäller nagellacket är att det är ett sånt där superextrabilligt från HM, liksom, inte ens deras vanliga HMlack utan ett "sommar edition"-super billigt lack. Och hör och häpna nu då va, det sitter som berget!! Just luuuuuvin' it. Dock börjar färgen grön bli kanske lite väl mycket nu efter några dagar.. Men iallafall, jag säger ju då det och jag säger det igen. När det kommer till nagellack är det så himlens värt att inte lägga massa pengar på det ibland.. Som nu det här gröna, köpte det i ett fyrapack och jag tror inte jag betalade mer än typ 25spänn för allt. Och mitt andra favvolack är the beloved Kubisssslacken från ullared för typ 4,95 dineros.

Ja, kul va, fett med text om nagellack.


såhär kan man ju också göra iochförsig... eh

Alltså, jag har en ny favoritperson. Vanita! Ah, just luuuuvin' her. Så glad att jag fördriver tiden klockan halv fyra på morgonen med att titta på bartenderskolan bara på grund utav henne. Och nu har hon blöggi också!

Hon är för underbar... Och sen att hon varit med i lyxfällan för att hon shoppade upp massa pengar utan att ha någon som helst inkomst utan bara gick ekonomiskt beserk i två månader gör henne så underbar. Jag tänker lite såhär, ska man läsa något dåligt, så ska det vara rejält med dåligt.. läs Vanita nu va!

tittar på kalla fakta för tillfället. Sjuk grej de precis avslöjade. de senaste åren har fler svenskar dött under övningar här hemma i sverige än i utlandstjänst. Det är ju skrämmande.

Nässpray är förresten fortfarande lika obehagligt. Men det hjälper ju så what to do lixxx...

det här kommer hugga mig i ryggen, bita mig i benen och skada mig så otroligt mycket...

en rolig sak jag ibland underhåller mig själv med är att titta på gamla tvprogram på youtuben. Även gammal reklam brukar jag underhålla mig med.
Idag blev det av en händelse Fångarna på fortet och som extra krydda för detta nöje kan man ju jämföra då och nu.

Haha slutet är ju så roligt, alltså hör bara vad de säger under guldpengasamlandet. Och sen, HALLLÅ? Visst jag är liten, men jag trodde att fader fouras var orginalet så att säga men näe, det var ju tydligen något igenväxt som var det...

Jag råkade snubbla över ett klipp häromdagen. Det var bamse og Kyllingen... Och jag har svaga minnen av att jag tittade på det här när jag var liten, men jag hade ingen aning om att de snackade danska...  Och kommer inte ens ihåg bamse utan bara kylling. Och så kommer jag ihåg att jag var rädd för kylling. Rädd för honom och hans röda spinkiga fågelben...

ja, helt fel hade det inte varit att stå på ett berg och slukas av solnedgången ännu en gång

Då var det bokat och klart. Den kungliga brittiska huvudstaden över nyår. Liksom, nyår blir ju aldrig bra och kan ju vara den mest överskattade festen någonsin, så varför inte åka bort? Och london är ju en bra stad vilken dag det är så tja, bra lösning helt enkelt...

Nu ska jag knarka i mig lite nässpray och hitta något tidsfördriv för resten av denna natt.

Blog ya lateeeeeer!

ett litet lätt tips såhär på lördag kvällen, kolla in filmen.

duger så alldeles bra för tillfället

ibland läser man rowliga saker, och ibland helt sanningsenliga!

igår så gjorde jag en förbättring här på blögga. ni kanske tror att det var för er skull, men fel! det är för mig egen skull. Förbättringen är en ny kategori med allt de gyllene från youtubeträsket. Jag vill helt enkelt enkelt och bekvämt kunna hitta alla de gyllene klippen jag lägger upp smidigt. Och bara för att jag nu gjort den kategorien så vill jag fylla den med massa massa roliga gräjjer från träskä. så det gör vi nu tycker jag! Och giiiiiiiivetsvis tas det mer än gärna emot tips från my beluuuuved bloggreaderz'

lite krafs tänkte jag

jag tror jag är allergisk/iallafall överkänslig mot rengöringsmedel. Var precis duktig och städade lite för att visa min mor uppskattning och nu kliar det på hela händerna något så otroligt. o-okej.
Jag måste måste måste måste verkligen klippa mig! Alltså, snart kan jag fläta håret och mina stig-helmer lockar när jag vaknar är så långt ifrån okej.
Jag måste se till att boka resa idag annars kommer det gå så lång tid att det inte blir av och att biljetterna är slut. Ta mig i kragen typ isch, samt ta ett sms-lån typ. Yaya, whaaaatevvör!

Näe nu hade jag ju kunnat göra något vettigt idag men jag tror inte jag vill det.

alltså, jag vet inte varför eller hur men jag började tänka på sommaren förra året. fy, den var fin. Sån där fin tid man kommer komma ihåg länge förhoppningsvis. Det var en sådan sommar där mycket var fel och det gick en hel del neråt, men man lyckades hitta och ha de där underbara soliga varma kanon tillfällena endå.









och så lyssnade vi på den här låten en hel del

alltså sociala medier tar banne mig på psyket. Jag har blivit så labil på senaste va.. funderar på om att mitt behov av att byta proffpic på fejjan kan ha något med detta att göra... Kan liksom inte koncentrera mig, leva mitt liv eller fatta beslut när jag ständigt att på jakt efter en ny helt okej proffpic. Life is tough peopleeee! what to dooo?!

Det är ett ständigt kruxxx med den där piccen på proffen... Haij laif!

Alltså, den här dagen har varit den längsta men samtidigt undrar jag vad som hände. Det är ju typ koligt svart ute nu... Och det kommer blir så förvirrat nuva. Inte strukturerat eller med en mening som med pianoscarfen. Men tja, en ensam mörk fredagskväll blir man lätt lite å de destruktiva hållet. Men Ainotna är hemma och tja, biljetter ska väl se till att bokas ikväll isch typ.

AH! Låt oss hitta något att trösta oss med.

så himla mycket kärlek till keenan va. alltså lu u u u u u u u vin' him!

Jag tänkte avslöja några av mina svaga punkter för er. är ju endå ledig idag och måste jobba på att rycka upp mig så jag tar mig in till stan idag liksomliksom. Men svaga punkter var det vi pratade om, eller jag skrev om kanske rättare sagt. De svaga punkter som skall avslöjas idag är: herrar!

• ett. Jag tycker det är så otroligt nördigt gullig och 'stor teddybjörn'igt när äldre herrar, extradubbelplus om de är musiker eller, så att säga 'brinner för musiken', musiken är smörjmedel för deras arma själar, har på sig PIANOSCARFAR! Så himla trevlig scarfs. Scarfen, som jag inte vet vilket märke den tillhör är ju bara så underbar och kan bäst beskrivas på föräldraspråk, HIPP! Liksom, "titta vilken hipp scarFFF Harald har". "Oh, look, it's the singer in Toto, Joseph Williams, whata luuuvly pianoscarf he's wearing, it's really hipp."

Joseph Williams, så underbart nördsöt. Vill ju bara nypa honom i kinderna typ.

• två och en otroligt svag punkt jag har, lite äldre herrar, pappor att föredra, som är lite 'rockiga'. Som när det är spelning, isch Lisebergus typus, och föräldrar har lite för 'häftiga' kläder och de står och mamma/pappa-dansar och man bara typ slår sig för pannan och önskar att något sköt en i huvudet långsamt. Men sen så finns det några som skiljer sig från hela massan och bara står där och blir förlåtna för alla 'stampa-takten-med-foten' och gråstänk i håret bara för att det är så e n o r m t f r i k k i n rätt! Åh, så svag punkt för mig. Dör lite på dom. Luuuuuuvin' them.

alltså såhär va. Himla ogött att vakna upp ledig, sjuk och förvirrad. Förvirrad för att jag inbillar mig och drömmer att mamma dammsuger huset och att klockan är strax innan sju på morgonen en lördag. Sen kommer jag på att, nej men vänta! det är ju inte helgdag idag utan jag är ju bara ledig och mami jobbar. GÖÖÖTT! Nej, fan vänta, min hals blöder... Fanskap också.

Ofta att jag kommer orka ta mig in till stan och göra vettigheter idag va. lolz

alltså, typ bara så himlens äckligt jobbigt bra.

sak jag stör mig på och anser att jag är den som har rätt i frågan.

När det gäller den svenska ordet för "tea" och dess stavning.

Det heter inte "thé" eller "the" inte heller "té" eller "teh" det stavas rätt och slätt "TE!"

Det var en sak som slog mig precis. Nivet, det är ju ännu en storslagen biopremiär snart, den där om trollkarlen och hans skola. När den förra filmen hade premiär befann jag mig på den lilla ön Malta. Då var hela den bövla biografen ombyggd och täckt i kulisser med formen av Hogwartz. Det var även uggleuppvisning med fåglar som flaxade runt i salongen. Det var lite å det grövsta i have to say...

Men nu till den intressanta och anledningen till varför detta inslägg skrivs.

Det är på grund utav Harry the head characters namn! Liksom, För det första Harry POTTER, i något nedkortad version Harry P ("Harry PEEEEH" LolZ) eller i initialform H.P ("HÅ.PEH" dubbelLolZ)

Ha, det var det minsann.. Säg det högt så märker ni minsann hur kuligt/lolzigt det är

P.S. Påtal om namn! Författaren sen också. JAAY-KAY RåWWWWWlinG

jag är lite trött, fast idag har nog min kaffe lite själ iallafall... Förbarmligt kallt är det dock men tja, vad gör man inte för att gå på bio. Jag har förövrigt på känn att min dator kommer bli knyckt snart. himlens okul alltså... Och annan rolig sak eftersom jag egentligen inte har något vettigt att förmedla under tiden jag drickes apelsinjuice så kan jag meddela detta; älsky att jag måste planera mina dagar och så när jag ska göra grejer.. Innan gjorde jag bara allt när jag ville och orkade, inget stod i vägen liksom. Nu planerar jag, och min planering går inte alltid ihop heller så jag måste planera om en del möten å så, och sen decline:a en del. (älsky att jag Kisthi Timita:r. Remember > "hallelulja-moments"?)

Sen: Bra morgonlåt. Bra låt.

mina sömnsvårigheter och vanor går inte ihop med mitt jobb. verkligen inte. Men kul att kaffe finns då känner jag...

snöar gör det också, där kom det liksom. och jag var faktiskt vaken i tid nog att se det. smällkallt kommer det vara idag. och blött. och isigt. och blåsigt.

kaffe!

åhå så underbart det är att kunna få vara vaken så länge man vill utan att någon har något säga. Jag vet inte varför, men jag uppskattar verkligen inte det här med att sova längre, det är ett illa ont som för mer nackdelar än fördelar med sig...

Sen imorgon blir det eventuell planundersökning, kan va najz. och sen måste jag verkligen ta tag i mig själv. Men alltså grejen är, just nu shitpoopoo!

två anledningar till varför ni ska klicka på 'the capsedlocked wörrds' :

1. Namnet
2. innehållet

kul grej är att jag skrivit typ fem inlägg idag men inte publicerat ett endaste. det finns en anledning till det jag lovar. och sen börjar jag tröttna på mig själv och alla andra i allt annat också. musik är det jag sysselsätter mig med. Musik i mängder, massor men jag känner inte för att lyssna på någon musik alls förutom fyra låtar av 2347 så jag sitter mest i playlisten och bläddrar... Det är som allt annat, jag kommer inte särskilt långt...

det är klyftigt

och så var helgen slut. sinnes hur underbart skönt det är med miljöbyte. Denna staden är inte längre min, den är inte längre något hem, något bra. Jönköping var härligt, emma var härligt. Dock kan man ju inte undkomma alla de tusental insikter som träffar en och det blev så kristallklart att man inte kan fly sina problem.. De längsta avstånden är aldrig geografiska...

Lite förändring satt på plats också.

insåg precis att fan. jag har ju bråttom nu. klockan är liksom kvart över nio och jag ligger i sänger, ovaken typ, opackad och opromenerad med döggen... Jag kanske borde börja stressa runt i huset nu så jag blir klar? eeeeeh.

alltså. jag borde verkligen stressa men jag orkar verkligen inte göra det någonstans...

näe, jag rotar fram väskan och slänger ner lite tygstycken. Drar från staden över helgen, det är behövligt om jag säger så... Och en till sak som gör kvällen bra förutom att jag vet om att jag slipper denna satans stad över helgen är att jag är ledig imorgon och därför får lite sovmorgon OCH att jag inte behöver tvinga mig själv till att sova ikväll... jag kan äntligen få vara uppe så länge jag vill liksom..

och huuur ska jag fira detta? Joooo med pooooooTV!!!! luuuuuuuuuuvin' et!

idag minsann kära vänner kan jag bocka av en sak på min lista på saker jag gjort i mitt liv. Nämnligen att jag nu har stött på alla programledare för debatt! Intressanta fakta över hur detta gått till är att alla platserna varit relativt ironiska när man ser till min personlighet. Janne i joggingspåret och belinda i en förskolekorridor.

Nej, tror jag dör en aning för lite kokosglass nu. Alltså verkligen, sån himla höjdare är det indeed.

Och en annan sak. Huuur underbart är det inte att det är fredag imorgon då? Och att jag är ledig? *juuuust luuuvin' it*

två stuffs bara:

1. due to my resent choice of wörk har en fråga väckts. Varför tycks det vara viktigt att tacka bambatanterna för maten? Och varför blir bambatanterna glada för detta beröm? Liksom, ett, de har bara värmt maten lixx. Och två, vem tar helt ärligt åt sig av en sådan komplimang som att *värmt mat* bra? Och framför allt när alla veeet att det är sönderprocesserad mat med extra lite innahåll av just 'mat'.. Ba undra sådära.

2. upptäckte precis att det som är bra med workie är att jag börjar hyfsat samma tid varje dag vilket gör att jag går upp samma tid. Detta leder till att jag inte behöver ändra vilken tid alla mina väckarclökks ska ringa. skönt liksom, behöver bara aktivera dom...


tjeeeena typ.

jaqee en kväll som denna är bra grejer. jag måste fatta ett beslut om helgen typ snarast asap. men nu tänkte jag göra något så ovanligt som att vika in hovarna och sova. eller tja, borsta tänderna och släcka lampan för att sen ligga vaken i sisådär två timmar. Men vad gör man inte as a working ladeh?

Annars längtar jag något så nådigt oändligt mycket till mina kaereste gnorrops kommer hem nästa helg. Och sen så tänker jag, oväntat och oklart till varför, på människor som inte finns här längre och att det börjar sätta sig nu. sjunka in. sjunka ner. det finns livsöden som kommer fattas.

jag har ett problem med att hitta rätt. jag tycks inte riktigt göra det. fast å andra sidan är en stor del i det problemet att jag är alldeles för undermålig vad det gäller att ta tag i problemet. Jag är mest den som vet saker. jag vet att jag vill så mycket. jag vill att jag borde så mycket. jag vet att den här staden inte är bra för mig. jag vet att jag tänker på helt fel sätt och jag vet att jag är för destruktiv för mitt eget bästa. Men jag har ingen karaktär i mig som leder till handling. det saknas mig.

och jag hoppas så mycket. jag önskar så mycket.
jag önskar att jag hade talförmåga och modet och karaktären att inte behöva skriva ord som förvirrar. men jag tror jag kommer avsluta med en kliché. Jag kommer fly mina problem. Jag kommer inte kunna ta i de så jag kommer lämna och börja om.

jag befinner mig som alltid pendlandes mellan olika platser i mitt liv. högt och lågt, åt höger och åt vänster. Det här pendlandet tar på krafterna, speciellt då jag aldrig riktigt tycks komma riktigt fram. jag slår aldrig i botten längre och jag kan inte längre nudda molnen med fingerspetsarna. Jag ramlar inte in i väggarna, jag flyter endast runt i ett tomrum av rymd.

Ge mig något som känns, Låt mig slå huvudet i taket och falla till en hög på marken. Krossa mina armbågar när jag hejdlöst dundrar in i väggarna. Ge mig inte några skyddsnät, inga säkerhetsrep eller kuddrum. Jag vill inte vara lagom, ljummen, 2 av 5 chilifrukter i thaimat. Jag är inte bra på att passa in i mallar, jag fungerar inte som mellan och jag kan inte pressa in mig i den mallen av människa. Jag vill skrika, äta den starkaste av chili och dricka riktig ren jävla grädde.

Det finns bara så mycket en person kan ta utan att det är dömt för att bli en kollision. Men ge mig då en kollision explosion transplantation utan kuddrum, säkerhetsrep och skyddsnät. Låt mig brinna upp, spricka upp, skina upp.

Åhå, den här är så tillägnad ainotna. Hon kommer förövrigt hem ett litet tag om ett tag. det ska bli gott, som hon är saknad det lilla livet.

Alltså, bara så ni vet så menar jag nu inte att hon är en attention horse, utan mer att den är rolig. och jag tror att hon också tycker den är söt. Den är lite som thor-leif, nivet, the poltergeist...

det är en guld morgon denna dag. Projektet planerades minsann en bit på vägen. high lajf.

nu blire brööö