wordpoo

saker som är härliga

att värma fötterna på basen
borsta tänderna med den goda tandkrämen
att gråta en tår för ensamheten och sen ta tag i dagen som vanligt

saker som är tråkigt

mullvadsögon
att vänta på bussen till jobbet
behöva gå ut och halka i kylan
att det inte är hjärnan som styr ens beteende
att vara på en plats man absolut inte vill vara på men oförmögen att flytta

saker som är gott.

rostad macka
att duscha lite för varmt på morgonen när man fryser så att det bränns lite
två täcken i sängen. (tar upp mer plats)

nu väntar jag på att öppna dörren för sotaren i min kodräkt.

goldn

Ah shit. krazeh. ber verkligen om ursäkt för mitt beteende i morse. åh majh gadd. Men ja, ibland, ganska ofta faktiskt så är det så, det är verkligen hopplöst, orkeslöst, och värdelöst. men som sagt, man härjar igenom dagen och inser sen att det är väl endå ganska rätt okej. Och är det något jag har lärt mig de senaste åren är att man inte ska ge upp saker och ting för lätt, måste alltid hålla kvar i det där hoppet lite lite till. Tänkte hanka mig fram såhär till sommaren, spara på mig så mycket pengar att jag säger adjö till allt nu i vår. Ha en fin sommar, göra det jag alltid velat, övervinna världen och mig själv. Sen ser vi vad som händer helt enkelt. Så länge jag kravlar och hankar mig fram genom varje dag, inte möter alltför stort motstånd så är det ingen stress, det är okej.

egentligen vill jag ingenting. Egentligen har jag inte lust. ro. eller ork. Allra helst skulle jag krypa tillbaka till sängen, dra täckena så högt att jag precis kan andas genom näsan. Stirra rakt in i väggen utan en enda vettig tanke på mils avstånd. Bli lite tårögd. Vara lite trött. Känna som en groda utan ben.

Men jag kan inte göra så, jag har för många måsten. Lovat för mycket under ett ögonblick av ork och vilja. Så jag ställer mig i duschen, tar på mig kläder, torkar håret och ställer mig på busshållplatsen för jag orkar inte förklara. Jag genomlider de värsta av dagar varje dag för jag orkar inte, jag orkar inte förklara. Allra helst vill jag bara vara ifred, själv ensam lämnad, men det blir så mycket att ta tag i när man ger upp. Så jag sliter min last för syns skull, lever ett liv i vardagen för att jag inte orkar...

staralfur på spotify och jag går sönder vid varje ton. destruktivitet kommer från insidan och är endast ett faktum om mig själv. Jag gör ett aktivt val att gå in i det eller inte och ikväll tar jag en annan väg om så bara för ikväll. Jag äger den den äger inte mig. Som någon sjöng en gång, den kanske krossar mig en dag men ikväll var det jag som vann.

britty var finfint och jag kollar redan på resor tillbaka.