wordpoo

Jag tror jag har en gnutta OCD i mig. obsessive compulsive disorder. Tvångstankar, tvångshandlingar, tvångssyndrom. Dock vet jag att jag inte har det på riktigt, men det är bannemig inte långt ifrån. Och idag sattes det verkligen på prov, hela två gånger!

 

Jag är extremt noga med att mina äpplen som jag äter skall vara perfekta. De får inte vara skrynkliga, kantstötta eller över ett visst antal dagar. Och nu är det så att det inhandlades äpplen till det löfgrenska huset i början av förra veckan och i lördags inhandlades det en påfyllning. Jag var ytterst noga med att inte blanda ihop de nya och gamla äpplena då jag verkligen inte tänker äta de som snart är över en vecka! Men imorse när jag skulle äta äpple, tror ni då inte att mamma blandat ihop alla äpplena i en hög! Alltså var jag i fem minuter stå och studera de typ, sju äpplena för att noggrant granska vilka som var gamla och vilka som var nya.

 

Dagens andra händelse inträffade under lunchen då jag skulle äta knäckebröd med ost. Osten var av typen färdig skivad vilket betyder att den inte passade formen av mackan. Varför kan de bara inte göra osten lite längre och lite smalare? Det är ju verkligen enormt störande när osten inte passar mackan. Det skall vara precis. Hela mackan skall vara täckt och det ska inte vara mer eller mindre någonstans, det får heller inte hänga ut någonstans.

 

Denna besatthet och noggrannhet av mitt ostätande har jag utsått många attacker för, men det ska helt enkelt vara bra. Funkar inte annars liksom… Därför är min favorit lingongrova/solklart/Gott-gräddat tillsammans med antingen rund eller halvcirkelformad ost min favorit. Då blir det alltid bra, de passar nämligen perfekt med varandra. Dock är en del osthyvlar inte tillräckligt breda och kan inte få till en tillräckligt bred ostskiva, hela halvcirkeln som behövs. Jag har seriösa tankar på att specialtillverka en extra bred osthyvel… Denna besatthet vad det gäller passa perfekt gäller även när jag gör lasagne. Det kan mycket väl ta en halvtimma för mig att lägga allt i formen bara för att jag måste knäcka plattorna till perfekt passform. The greatest joy of all är ju när man lyckas knäcka en platta helt på mitten, så att båda delarna är exakt lika stora och med ett helt rakt knäck. Det kan utan tvekan göra mig dag…