wordpoo

jag befinner mig som alltid pendlandes mellan olika platser i mitt liv. högt och lågt, åt höger och åt vänster. Det här pendlandet tar på krafterna, speciellt då jag aldrig riktigt tycks komma riktigt fram. jag slår aldrig i botten längre och jag kan inte längre nudda molnen med fingerspetsarna. Jag ramlar inte in i väggarna, jag flyter endast runt i ett tomrum av rymd.

Ge mig något som känns, Låt mig slå huvudet i taket och falla till en hög på marken. Krossa mina armbågar när jag hejdlöst dundrar in i väggarna. Ge mig inte några skyddsnät, inga säkerhetsrep eller kuddrum. Jag vill inte vara lagom, ljummen, 2 av 5 chilifrukter i thaimat. Jag är inte bra på att passa in i mallar, jag fungerar inte som mellan och jag kan inte pressa in mig i den mallen av människa. Jag vill skrika, äta den starkaste av chili och dricka riktig ren jävla grädde.

Det finns bara så mycket en person kan ta utan att det är dömt för att bli en kollision. Men ge mig då en kollision explosion transplantation utan kuddrum, säkerhetsrep och skyddsnät. Låt mig brinna upp, spricka upp, skina upp.