wordpoo

Det är nu som det kliar mest i mina fingrar. Det är precis vid dessa tillfällen som jag önskar som mest att ha ordens begåvning. Det är nu jag verkligen önskar att jag kunde skriva, formulera allt till ord och lyckas uttrycka mig själv. Men sen inser jag att så inte är fallet och även om det hade varit så, så hade jag endå inte vetat vad som skulle präntas ner. Jag äger inga ord på det. Inga ord tillhör mig. Det här har tagit en kvart att skriva, jag skulle kunna fastna här framför ett vitt dokument tills myten om fyrkantiga ögon blir sann. Det är dags att lämna.