wordpoo

jag gråter alltid en skvätt på insidan när jag kantrar över och begår det där misstaget jag hoppades att jag skulle lärt mig att låta bli. Det kittlar inte dödsskönt i kistan, det är som om någon drar sina naglar inuti mitt bröst som är fyllt med griffeltavla, ett desperationsljud utom denna värld fyller mig och tar över mig. Den bästa isoleringen har kroppen.

Man lär sig aldrig att man aldrig lär sig.