wordpoo

alltså s å h i m l a o - o k e j ! Mitt hus är placerat så att det på ena sidan gränsar med en cykelbana, andra sidan en parkering som frekvent används av människor som ska ta en genväg till stranden och den andra sidan gränsar mot mina grannar, det fjärde sidan ligger så långt bort att det spelar ingen roll och jag bryr mig inte om den typ. Hur som helst, nu måste jag spy ur min galla äver det här. Cykelbanan jag nämnde innan används typ av överdrivet mycket människor som antingen ska in till stan eller ut till havet. Och detta gör det o l i d l i g t att bå precis brevid den under sommarhalvåret, och speciellt nu, för alltså om jag hade fått en spänn för varenda skräniga jävla unge som plingplonkar och skriker sig förbi mitt hus hade jag fanemeeh kunnat vara en snuskigt rik arbetslös människa. Och ännu guldigare hade det skimmrat om vi hade kunnat inför OB-tider för dethär. Så jag fick 2kr/pers typ mellan klockan 22-12. För då hade vi kunnat inkludera alla äckliga småmänniskor som fylleskränar låtar som "tonights gonna be a good night" (nej jag vet inte vad låten heter, bryr jag mig? Nej!) Och det är så inte okej att väcka en som gått i skolan i tolv år och nu verkligen förtjänat en sovmorgon, bara för att du bara gått 4 år i skolan och har mooonstermycket kvar. Vänta bara på matematikC äckel! Phuuuuuu, fan va härligt det där var! Sprider sig nästan ett leende på mina läppar.. Och då var vi bara klara med cykelbanan.

Ja, för nu kommer vi till den här dagens största problem. "genvägs-parkeringen". Jag tror helt utan överdrift att över h u n d r a barn har passerat förbi precis utanför mitt fönster idag. Och då är klockan inte ens elva. Ett tag, jag tror det kan ha varit runt halv tio (HALV TIOO!) så skränade ungjävlarna så mycket att jag nästan var tvungen att gå upp och kolla om det var på min tomt dom lekte. Liksom, kan inte lärarna be sina tilldelade att hålla käften och tänka på oss arbetslösa?! Vi som har gått i skolan i tolv år. Hm, funderar nästan på att leta upp alla klasslistor från den skolan dom kommer ifrån och memorera varje namn jag ser. För då vet jag när jag är chef vilka jag inte ska anställa på mitt superframgångsrika företag om tio år när dom vill ha jobb. Näe, då ska jag fan säga att dom kan gå hem, ta en sovmorgon och sen ska jag minsann släppa lös vildarna i deras trappuppgång!

Hm, ja det finns nog ingenting som botar nedstämdhet så mycket som en rejäl ilska. eller iallafall bedövar...