wordpoo

ännu en gång finner jag mig själv sittandes framför denna vita ruta. jag har varit inloggad i över en kvart men jag finner mig fortfarande inte förmögen till att fylla den med svarta bokstäver i whatever typsnitt det nu är... Och jag vet inte om jag har fått ökad gravitation men allt tar så otroligt mycket mer nuförtiden. Det krävs mer. Och när det gör det är det oändligt lätt att man fastnar och stirrar på det tomma vita. Varje tanke kräver kraft och varje tanke måste processeras. Och processen är lång om man också ska erkänna den för sig själv, istället för att bara låta den flyga. Men det är väl tur att man är bra på att simma, fast även Therese Alshammar blir trött ibland.