wordpoo

det är något med tidiga mornar som inte är min grej. Jag blir alltid lite tårögd när jag sitter i mitt fönster och tittar ut i morgonen. Det är som något slår mig och får mig ur balans, som en kniv vars blad gick för djupt.
Men vissa mornar älskar jag. de mornar när jag fördrivit hela natten så att jag kan sitta och sakta se ljuset göra sitt inbrott på himlen och se hur livet börjar där, utanför mitt fönster är något av de finaste jag vet. Och jag älskar att vakna mitt på dagen men av vana kalla det morgon för att dagen alltid börjar med en morgon oavsett om klockan är 14.21.
Men mornar som den här, de för inget gott med sig, jag blir bara tårögd tyngd och nedbruten, jag blir alltid träffad av en pil med sorg och svärta.
Men ja, vad gör man när man inte kan sova längre? Och svaret i det ligger i att jag är stressad av klockans stressade varv. men jag är hellre stressad än upplever dessa gråa mornar..