wordpoo

det är nästan alltid lika roligt när knäet väljer att haverera. Det är så roligt att det faktiskt går att härda ut när man vet att det bara kommer göra ont ett tag för att sen släppa, men när det inte går över och gör mer ont än vanligt, då är det faktiskt inte kul längre. Inte alls roligt ska jag säga. Och jag vet liksom inte vad jag ska göra åt det heller, inte ha det rakt, absolut inte ha det halvböjt och inte böjt heller. Det gör bara ont vad jag än gör med det. Boo me and my wounded knee.

fast jag har ju som tur är en sån klockersy spellista så jag dör nästan lite. den verkligen väärmer i hjärtegropen på mig. Själen blir som en fågel som flaxar runt runt runt. Såååå bra är den mina vänner! Goldn helt enkelt.

Men jag kan inte titta på Parra från igår för det är inte upplagt :( Mina värsta mardrömmar är att de inte kommer läggas upp på play alls i år och lämnar mig, tvlös som jag är, heeelt utanför...