wordpoo

ibland hugger det bara till sådär kanon mycket i själen, i magen, i vänstra lillfingret. Det är också då jag aldrig hittar den där just rätta låten att lyssna på så jag själv slipper förklara allt. Det slutar alltid i tysnad, ensamhet och tårögdhet.

Nu ska jag lyssna på den där låten som ett par förlovade sig till, fast versionen klockan tre på natten och sen ska jag packa. För om några dagar bär det iväg på en underbar resa till londress. Fast jag vet en sak jag hellre skulle göra endå, en annan plats jag allra helst skulle vilja vara på...