wordpoo

Jag vaknar, utvilad under ett krispigt täcke med kyla runt omkring mig. Det hade kunnat vara underbart, för solen strömmade in genom mitt fönster också, men med en hals i uppror åkte den ner några snäpp. Men faktiskt, när man är van med att vakna upp med svullna mandlar och rasp i halsen så är det endå inte rikigt så illa. Jag hade ju trots allt sovmorgon, men vaknade endå i hyfsad tid. Gott helt enkelt.

Efter en kanna te och en vinstchans till en heldag med Foppa traskade jag ut på promenad med min kära dögg. Det kan för övrgit varit en av de finaste dagarna typ evvör idag. Solen sken, luften var krispig och världen frostbeklädd. En sådan dag då jag mer än allt annat vill ladda batterierna till kameran och bli vän med den igen, men det blir aldrig riktigt så...

Åkte och härjade på secondhand med mamsen, rotade ramar, fyndande påse/väska. Vandrade vidare till gött häng med scones, special extra for us varm choklad och götteri. Sedan vandring hem.

Jag har vandrat extremt mycket idag. Och visst, jag brukar vandra ibland, men då har jag oftast inget mål, mål utöver de jag försöker nå i mitt huvud. Imorgon, om jag inte är frisk och wörkar, så tänkte jag ägna hela dagen åt att vandra. Jag är kär i naturens utseende just nu. Jag tycker allt det döda och förmultnade är vackert i solen och iskristallernas sken. Det är allt det vackra och fula som berör. Och det är väl tur att det finns något positivt i denna av sämsta kommande högtider. Nej, jag uppskattar inte jul och nyår. Det är den sämsta tiden på året enligt mig.