zoendag.

Jag tänkte att jag skulle skriva något. Men sen så fanns det inget att skriva. Men jag lyssnar iallafall på rena rama. Och kom precis på att jag måste fixa stegets skiva. Så mellanbitter över att jag inte lyckats komma iväg på någon av deras spelningar. Missade Way out west. Missade filmfestivalen. Missade annedalskyrkan. Missade även makthaverskan i fredags. Sämst. Bland annat. Ironiskt hur mycket man kan dra ner sig själv.
Ledig hela veckan, eller ja. Arbetslös. Men det ska bli skönt. Ensam kommer jag vara också, det är ännu skönare. Älskar att vara själv, finns nog inte mycket bättre saker än att vara helt själv, tystnaden som trycker. Men funderar på att dra en sväng förbi Jönköping och Emma till helgen, men vem vet hur det blir. Vem vet hur något blir? Jag borde verkligen gå ner och hämta laddaren till mobilen innan den dör...

nej

jag saknar inte.

och det är ledsamt, men det gör jag inte. Det svider i mig när jag tänker på hur det kommer bli. Det river i mig när jag vet att det inte kommer bli som jag vill. Det imploderar i mig när jag inser att inget kommer förändras.

sovmorgon nej

crapadoodle poo. Jag borde verkligen fått min sovmorgon. Värdekasst. Borde sova nu, sova bort alla tankar allt innehåll all skit. Men istället så lyssnar jag på anton. Goood old emoyouthanxiety-anton!

Jag ska inte jobba på en vecka nu antagligen, det ska bli gott. Tänkte få lite gjord eventuellt. Få lite sena nätter, lite blogginlägg och hitta mitt liv, drömyrke och plan för resten av mitt liv. Det sista var på ljug. Jag ljög rakt igenom.

Någon gång skulle jag verkligen vilja slå sönder ett helt rum. Tänkt vilket energiexplosion det hade framkallat, så himla härligt. Beserk.


tipz

Jag tänkte tipsa om lite fantastisk läsning. Läste en krönika i GP förra veckan, och den sitter liksom fast i huvudet. Den är sann. Om bara för det knivskarpa slaget mitt i prick som levereras i det sista stycket.

Vi har ensamma genomskådat allt

Min senaste GP-krönika.

Vi står på Andra lång när de tornar upp sig som en oformlig skock får framför oss. Det är sotarmössekillarna. Det är killar mellan 20 och 35 som har en svart mössa som är uppvikt ovanför öronen och ser ut som en dekorativ festhatt för spädbarn. Sotarmössekillarna har rutiga skogshuggarskjortor och smala jeans och gillar att raljera över white trashens dåliga mainstreamsmak, tycker om Bruce och elektronisk pop med drag av minimaltechno som var inne våren 2006 i Berlin och är intresserade av Iphone-appar och sociala medier. De tycker nästan att Apple och Google är ett lite subversiva undergroundföretag och känner sig som en modig motståndsrörelse mot ondskefulla multiföretag som Microsoft när de retweetar en tweet om någon revolution från sin Iphone. De har läst en a-kurs sociologi och slänger gärna in ordet diskursanalys i några meningar för att man ska hisna över deras bildning och förstå att de tänker unika tankar. Många av dem lever mentalt kvar i något slags övervintrat 90-tal och tänker sig att deras musiksmak är rätt svår och otillgänglig. Egentligen är den lika alternativ som reklamradio. Sotarmössan var indie för tio år sedan och resten av landet verkar ha fattat att den blivit uppäten av masskulturen. Men i Göteborg sker allting med en viss fördröjning, här tar det lite längre tid att vänja sig.

Sotarmössorna har kanske en personlighet innerst inne. Men utifrån ter de sig som det kollektiva maskinmedvetandet Borg i Star Trek och känns lika spännande som en kriminalroman eller de smaklösa ciabattorna med industribakpulver på Espresso house. När de kommer fram till mig så behöver de bara prata i ungefär sju sekunder för att jag diskret ska ta fram mobilen och evakuera till facebook. Jag kommer aldrig ihåg vad de heter. Det har hänt att jag presenterat mig för någon av dem och så är det en person från förra veckan.

Jag tänker ofta att mina tankar är så mycket mer unika än deras, att jag inte riktigt hör dit. Att jag bara är på besök i den trögflytande homogena gröt av sotarmössor jag ser på Jazzhusets dansgolv, en stilla åskådare på spårvagnen klockan halv sex på morgonen då någon med rutig skjorta och immiga glasögon mumlar och dreglar osammanhängande till mig. Att jag står bredvid och bara är på besök. Men tänk om sotarmössorna tänker exakt så de också. Att de är de enda som har förstått hur det egentligen ligger till. Att de ser igenom allt det här.

 

 

När man går ut så är det meningen att allt ska vara så mörkt och snabbt att man inte hinner förstå vad som händer. Men vissa sekunder går i slow motion och man ser aldrig saker så tydligt som då. Som när jag ser någon på en klubb desperat börja sig fram över tjejs bord för att göra ett försök till och hon besvärat plockar efter sin Iphone i väskan och ler medlidande. Hans för höga skratt ska signalera nonchalans men exponerar effektivt fem år av olyckligt kär. På klubbar är ljudet så högt inte för att man ska dansa mer utan för att man aldrig ska kunna höra vad någon säger och bli besviken på deras samtalsämnen. Alla låtar handlar om att det bästa med utelivet är att det får människor att glömma bort sig själva och tappa kontrollen och sluta vara så medvetna. Men det är väl snarare då som allting blir som tydligast. Konturerna blir så skarpa. Genom den tjocka kräklukten på vagnen hem lyckas hjärnan registrera en välbekant parfym och man förstår att man fortfarande bryr sig. Alla känner det som att de är ensamma om att ha genomskådat allt och upplever sig står lite utanför trots att de är mitt i. På avstånd ser alla ut som sotarmössorna.

Isabelle Ståhl


att ta sig igenom

Att ta sig igenom dagarna kan ibland vara en pers. Ibland kryper det där skinnet. Ibland tar luften slut. Och då är det fint att det finns bra toner att linda såren i. Klicka på bild.




real blogggggy

tja bloggen. Almost long time since last now. Jag har drivit runt. Vandrat, vankat, rullat. Jobbat lite, klurat lite. Sovit en hel del. köpt en ny mobil som jag egentligen inte alls vill ha. upptäckt att den var sönder, så får ramla förbi butiken imånn igen innan jobbet och fixa ut en ny. Hoooorray! Ja, hora ja. Men ja, annars inte mycket nytt under solen. Förutom att jag fått mina kanonsnygga solisar av the trendy engeeel in Britty Jules. Drömde förresten om henne ikväll. Packe var på londonresa och elinen och jag satt i två fåtöljer medans ballan var iväg och prata med biljettkontrollantens chef, så kommer julia gåendes där iallafall, trendy som vanligt. Det var fint, hela packe samlat igen. fina dagar var det. Längtar tills det igen.

Imorgon hoppas jag att det blir tredje gången gillt och extra superbra som det alltid brukar vara på looptroop spelningar. Har lätt några av de bästa minnena från deras spelningar. Både första, andra och förhoppningsvis tredje, imånn då... Fett ska det bli iaf. Och Ääääääntligen lite häng med Lotty igen va! Mm, henne har vi alla saknat minsann.

Och helgen, så himla kul att träffa på vänner som man inte träffat på länge. Vänner som man inte vet varför, men av någon anledning slutade prata med, slutade ringa och slutade ses. Men fint är det när man hittar tillbaka till varandra :)

Nej, herre, nu vet ni nästan allt som hänt sen senast. Nu ska jag fortsätta strejka mot sömn och titta på UUUUSEL cheerleadingserie :)))

dj was asleep


you foool

Kom på en sak precis. Angående Liseberg. Jag har precis insett att jag inte fattat all deras göteborgshumor och fynderier när det gäller deras namngivning på sina attraktioner. Fan va usel jag är! Ungefär som när jag var sist med att fatta uttrycket 'in the hood'. Att det var i luvan liksom. Att alla hade tröjluvan på sig... Att hood inte var kvarter, utan ett kvarter där alla hade huvorna på sig...


LTR MAGIC

This aint my face. Men jag tar på mig mitt ansikte och hoppar ur min kodräck och kickar ut för att möta upp gamla vänner. Jag har fått lite syre till mitt liv. Och bulgur. Det satt fint. Ännu en kväll som betyder allt när man räknar timmarna.


joseph

alltså. det stör mig verkligen. Mycket. extremt. grovt. Jag blir irriterad på mig själv. Jag ska ju liksom vara sådär sprudlande kanonglad. Det ska ju spritta i benen och bubbla i magen. Det ska ju inte vara en kamp. Det ska inte vara en för liten kropp och ett kliande i skinnet. Det ska inte riva, det ska inte vara på bristningsgränsen och det ska väl finnas plats för mer?

Men mer ofta än sällan numer vill jag bryta mig ut, slita mig ur skinnet som är för litet. Hämmande. Jag får panik. Jag kan inte sträcka på mig och jag kan inte andas, det finns inget syre kvar i min värld. Mina lungor är ihopklistrade.




Att åren har gått. Att jag blivit äldre. Att livet ser likadant ut.

spenderarbyxor

Nu har jag precis börjat spendera mina sparpengar. Det var dags att så slag i saken. Peace&Love biljett fixilierad och en vecka av dräggighet säkrad! Luuvleh'






fraydi

lediga sovmorgonsdagar på en fredag är utan tvekan det allra bästa. Iallafall, i väntan på bättre, för då är bra bäst. höhö.

Jag har verkligen tapppat all energi till bloggy. Eller kanske all inspiration till det. Jag sysslar bara med själadödade uppgifter att jag inte längre, tänker. Jag är avstängd. Och kanske är väl det tur..

truthz

hm. det är intressant. det är en gnutta ledsamt, men det är mestadels ganska relativt skönt. Tiden går vidare. Man går och går och tycks inte komma fram, men man färdas omedvetet. Det hugger inte till längre, men det är oundvikligt att det känns, för det gör det. Inte lika mycket. Men som ett avtryck. Det var många fotsteg sedan.

soundtrakk

Jag har haft en melodi fast i huvudet ett tag, typ sådär liksom några månader och frågat huuur många som helst vilken låt det är, men ingen har kunnat ge mig ett svar. Och sen inatt när jag vandra hem började jag fundera på vad det där bandet hette som Hobbe tvingade oss att lyssna på hela vägen till Rumänien förra våren... Så idag, kom jag äntligen på det! Och vips, när jag lyssnar på låten inser jag att fan! Det är ju däär jag fått melodin ifrån!

Så tillykke!


zundai

så himla söndag. och det är sådär, 'tråkigt väder' ute vilket gör att man får ligga hemma i sängen och inte göra nutthing.

ääälsky att jag har hittat superdålig cheerleadingserie att titta på!!


frajdi 9-5

sån himla arbetarklass också va! Coco-crazy.
fredag är det då va, jobbat en hel vecka. Insett att jag jobbat i sex månader nu. Upptäckte idag att jag börjat störa mig enormt på inkompetenta vikarier som verkar vara helt tappade i luften. Cuuuz i'm such a pRO=?!

Städa ihop och fixa för stängning åt inkompetent vikarie #14. Stå sådär tröttig på bussen, riktigt luta-sig-på handräcket för att vila huvudet. Ta sig ett glas vin och sedan laga till en smaschkig middag på grillen. Such tragedy!!! Ledsen är jag också för att På spåret är slut. Jag började precis bli bra ju... Crap-a-dooooodle.

Så himla bra låt bara..


du in tjyv!

Hänger runt lite på svt för att försöka få reda på vad debatt handla om denna veckan. snubblar över kul grej om svenska högskolestudenter som fuskar... Men liksom, alltså. titta på bilden. och läs vad personen på bilden har som fusk. PI E LIKA ME 3,14! Alltså, om våra kära studenter måste dra till med så extremt dåliga fusk som det så har vi minsann större problem med sveriges utbildningar än att några studenter fuskar lite....




Världens sämsta fusk°!

*håller tummarna*

Jag tänker bortse det faktum att jag inte är mellan tio och tolv år.. tycker det finstilta inte spelar någon roll...


vi vänder på det

sluta steppa. börja deppa.

Sån där himlas skitsag verkligen. Allt går bara åt fel håll och jag har redan lovat massa saker som gör att jag inte kan skita i allt, jag kan inte dra täcket över mig i en vecka. Jag måste gå upp och fortsätta med skiten.... men det vill jag inte!!!

crapadoooodle på denna dagen yeps.

give it all back





Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0