truthz

hm. det är intressant. det är en gnutta ledsamt, men det är mestadels ganska relativt skönt. Tiden går vidare. Man går och går och tycks inte komma fram, men man färdas omedvetet. Det hugger inte till längre, men det är oundvikligt att det känns, för det gör det. Inte lika mycket. Men som ett avtryck. Det var många fotsteg sedan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0