wordpoo

eey förresten. Jag har gjort det igen! Lyckats hamna i medierna alltså. Alltid, alltid ska dessa tidningar, radio och tv jaga mig och lyckas hitta mig..

Nu har jag äntligen gjort min (in)officiella debut på en stor blogg OCH medverkat i mitt första webbtvprogram. Att det hände i Rebecca&Fiona också. Hefftigt tycker jag. Töserna är ju så frecka och spelar muzik menar jag. Rowliga solglasögon har de också...

alltso. jag har ju fattat beslutet om att jag jag ska tatuera mig nu äntligen. tänkt över det i några år nu liksom så, dags typ. Men fortfarande så kan jag inte heelt exakt bestämma mig... För om jag gör det där jag tänkt på armen då förlorar jag chansen att göra det på något annat ställe på armen, då blir det liksom för mycket... Och sen kan jag ju inte ha massa ord och bokstäver på hela mig, jag är ju ingen bok...

Men sen skulle jag också verkligen behöva fixa en konsultation vad det gäller det hela. Får försöka hinna härja runt lite och undersöka sake imörra...

alltså, jag har varit sämst. de där dagarna grejen kommer jag ta tag i om ett tag. Haft lite mycket att göra, eller jag har jobbat och varit så förbarmligt trött. Igår trodde jag att jag skulle bli rånad hela kvällen. Tror jag har pajjat foten.

Ägnat morgonen åt att göra test, det är en ny hobby jag har skaffat mig förstår ni..


Intressant grej är att jag har funderat på flertalet av de föreslagna jobben, inkl. att jag för tillfället utför ett av de.

Wanna do 'et?

Inte så värst långt till Londress nu heller. Jag måste fixa saker...

ibland blir jag så himla tårögd. ibland slås jag av insikter. ibland får jag inte plats i mig själv. ibland uppdateras PostSecret och då blir jag bara så himla glad. Det kan vara ett av de mest intressanta och fina konstprojekten på väldigt väldigt länge. Klicki på bilden och hänförs.

the struggle continues

Länge har jag tänkt att jag hela tiden balanserat på gränsen till att ge upp. Många kanske tycker och tänker att jag inte härdar ut, att jag ger upp, men det är så långt ifrån sanningen man kan komma. När insikten väl slog mig var de så uppenbar att jag inte kan förstå hur jag har kunnat missa den. Att ge upp finns inte i min vokabulär, det är inget jag vet hur man gör.

Man fortsätter kämpa på för allt man har och även kanske med det man inte har. Även fast man kanske inte vill.

Jag tror också att man gör sitt eget öde. Man väljer det själv, om så att det antigen formas av ett aktivt val, eller ett aktivt val av att inte göra något åt det. Man styr sitt eget liv och man gör med det vad man vill. Visst absolut är det så att livet sätter fällben för en och att dessa får konsekvenser, det vet jag själv, men vad man gör med det och var man lär av det, det är helt upp till en själv.

Min tro är att man ska och behöver vara medveten om att allt man gör och hur ens liv är, grundar sig i en självs aktiva val av att göra eller inte göra något.
Jag kan inte säga att jag själv gör ett aktivt val av vad jag ska göra med mig själv och mitt liv, men jag vet att vill se morgondagen, och då är det bara att brottas med alla känslor och tankar för kampen fortsätter. Det gör den alltid.

kom kom kom kom kom hem nu!

alltso. jag snubblade över en massa gamla roliga bilder på mig själv innan, och nu funderar jag på att färga håret änu en gång. Fast jag vet inte om man ska ha lila, rött eller blont..? krux äre. lolz på picctjörrens iallafall

Jag har bävat lite för den här frågan idag. Jag har gått och funderat och klurat, försökt börja skriva för att sen sudda ut allt igen. Och när jag ser tillbaka så har jag fortfarande samma fundring. Om jag verkligen bara har en bästa vän? Jag skulle inte säga att jag är en sån som inte har någon bästa vän utan många bra vänner, men att bara ha en, en bästa vän kan jag inte heller kalla mig.

Kanske är det ålder, eller att jag alltid varit en sådan som inte riktigt kan säga att jag har en bästa vän. Jag kan verkligen iallafall inte välja ut en. Lista den. Det skulle vara alldeles helt fel. Och jag skulle börja vrida mig och känna mig inlåst, instängd i något ettikerat. Jag är inte bra på sådant. sådant med ettiketer...

Så för att försöka få någon mening och något avslut på detta, så säger jag som så här.

Jag har de finaste av vänner och även fast jag missköter våran vänskap något så otroligt ibland, har svårt till tusen med vissa saker och tar alldeles för stor plats i vår vänskap så är de fortfarande de bästa. Och jag får vara den jag är, iallafall så mycket jag själv klarar av. Och jag hoppas att de själva vet hur otroligt mycket de betyder och att de verkligen tar åt sig, fastän jag är alldeles för dålig på att säga det till dem rakt ut.

verkligen luuvly att jag har gått och blivit sjuk. Wonderbaar. Men sovmorgon idag var så guld. så gott. så värt. förutom halsontet då.. Och ett tips bara. gå inte ut i morgonrock och tofflor när det är massa minus och snö. Det var inte det klyftigaste valet jag gjort idag kanske.

alltso. jag är så fett med trött va.. och ja, jag har dammat av det gamla uttrycket, fett och anväder numer det igen. Det är fett. coolt. trendigt. Näe men serious då va. Trött är jag. och förhoppningsvis är jag ledig imorgon. känner att huvudvärk och sömnbrist är så himlens mycket att hänga i granen. Svinigt kallt är det också.

Näe jag skulle ju bara säga att jag var trött och säger fett.

rolig grej. eftersom jag inte kan påstå att jag har så värst mycket för mig en lördag förmiddag som denna så ramlade jag över ett test angående mina alkoholvanor. Dock visste jag redan innan jag klickade upp länken att jag genast skulle klassificeras som typ 90% av sveriges befolkning gör när de gör ett sådant här test, som riskgrupp för alkoholproblem. Det är det som är problemet med sådana här test, ett formulär på tio frågor kan aldrig, jag menar verkligen aldrig, utröna om man har något som helst problem med alkohol eller befinner sig i någon riskgrupp..

Och redan vid första frågan blev det glasklart att även denna undersökning var otillräcklig.


På denna frågan om att jag någon gång inte kunnat sluta dricka när jag väl börjat, svarar jag aldrig direkt, för jag har alltid kunnat sluta när jag velat, kruxet är att den gråa lilla undertexten utvecklar frågan på ett sätt som gör att jag ljuger om jag svarar aldrig. Herre, vi har väl alla befunnit oss där vi bara ska gå ut och ta en öl, men sen ryckts med i sammanhanget och sällskapet och ändrat oss för att göra det till en helkväll.. Men det gör ju inte mig till en riskbrukare! Jag väljer ju att fortsätta dricka för att det är trevligt och för att jag vill, inte för att jag måste ha en öl till, men något sådant svar eller alternativ ger denna undersökning inget utrymme till.

En annan brist är att alla som konsekvent brukar alkohol, om det så bara är att man dricker ett glas vin på kvällen tors-fre-lör-sön, så har man skapat ett beteende och en vana vilket gör att man genast hamnar i gruppen av riskdrickande.

Så om ni nu också vill ta reda på era alkoholvanor och få veta att ni, men största säkerhet, också tillhör gruppen av beroendedrickare eller riskbrukare, så kan ni få göra testet själva: Alkoholprofilen.

vet ni en sak. mitt liv suger just nu för tillfället. allt är crappylicious utan det där härliga. Det har snöat men jag har förbannat det äckliga slasket och önskat det växthuseffekt. Inatt var en sådan natt som jag annars tycker är det bästa på hela året. Det är min favorit när natt och snö fungerar i kombination och ger mörkret ett orangefärgat ljus. Jag älskar det. Igår blundade jag för det.

Jag saknar allt så det riktigt svider. Jag hatar allt att jag vill rymma ur min kropp. Min hjärna terroriserar mig och min själ vrider sig. Jag får inte plats fastän jag är tjock och jag jagar aldrig längre mina drömmar. En dröm är en dröm och det är en verklighet vi lever. Drömmarna står på översta hyllar och jag når inte ens på tå, och drömmar skall man inte nå så det är inte ens någon idé att leta efter en sko med platå.

Och nej, jag är inte en negativ person. jag är realist, måhända med en gnutta cynism i mig.

Men med detta skrivet tänker jag slå igen boken för ett tag kanske. Men ja, det kommer nog dyka upp en hel del youtube-klipp endå, jag är ju inte direkt vad man kallar konsekvent.

aftonbladet, och speciellt deras bilaga 'Klick' är ett sådant underbart hjärndött nöje ibland. Vi börjar med en artikel om en favorit. Note to myself! Kolla om hans gamla filmer. Anyway, rubriken för artikeln var "Depp håller på att supa bort sitt ansikte" typ, självfallet utbrast ja OMÖJLIGT och lockades genast att läsa detta uppenbara befängda lögner!



Och när jag läst hade mitt intresse flyttats från Depp till den okända källan och fimlteamets lättnad över att Richards har knarkar och krökat såpass mycket och länge.

Och sen avslutar vi med insikten om att herregudars vad de där celebriteterna slåss och har sig. misshandel hit och dit.. Men ja, jag är endå lättad över att det var en rem och öppen hand.





Och sen, avslutningsvis, är det inte dags att lämna Micke J ifred nu? Liksom, ja, han var som han var och det är lite luddigt alltihopa, men kan vi inte gå vidare nu och enas om att han gjorde bra musik and thats it.