wordpoo

the struggle continues

Länge har jag tänkt att jag hela tiden balanserat på gränsen till att ge upp. Många kanske tycker och tänker att jag inte härdar ut, att jag ger upp, men det är så långt ifrån sanningen man kan komma. När insikten väl slog mig var de så uppenbar att jag inte kan förstå hur jag har kunnat missa den. Att ge upp finns inte i min vokabulär, det är inget jag vet hur man gör.

Man fortsätter kämpa på för allt man har och även kanske med det man inte har. Även fast man kanske inte vill.

Jag tror också att man gör sitt eget öde. Man väljer det själv, om så att det antigen formas av ett aktivt val, eller ett aktivt val av att inte göra något åt det. Man styr sitt eget liv och man gör med det vad man vill. Visst absolut är det så att livet sätter fällben för en och att dessa får konsekvenser, det vet jag själv, men vad man gör med det och var man lär av det, det är helt upp till en själv.

Min tro är att man ska och behöver vara medveten om att allt man gör och hur ens liv är, grundar sig i en självs aktiva val av att göra eller inte göra något.
Jag kan inte säga att jag själv gör ett aktivt val av vad jag ska göra med mig själv och mitt liv, men jag vet att vill se morgondagen, och då är det bara att brottas med alla känslor och tankar för kampen fortsätter. Det gör den alltid.