wordpoo

att vakna upp med huvudvärk är jobbigt på exakt lika många sätt som man tror. plus tre till.


gott liv.

åh, maria skäringer har börjat blogga igen. dock fel kväll för mig att hitta bloggy när jag måste upp imorgon. jag kommer läsa hela natten och alla inlägg igenom tills jag läst varenda liten mening.

Avig maria.

du borde också läsa det.

tycker för tillfället att det är relativt intressant att undersöka orsakerna till att jag faktiskt har tagit tag i mitt liv. så jag tänkte lista de har nedan, sån himlens kompott fast utan frukt.
here it comes:

• bild på afrikanskt barnhem
• delgivelse om eventuell hemkomst
• väns inköp av lila läppstift

Jag vet inte om det kan klassas om acceptabla orsaker till ta-tag-i-livet-ryck men gjort är det och bra blir det väl.

Annan orsak som kan ha med det gjorda beslutet att göra kan möjligtsvis vara att jag v.e.r.k.l.i.g.e.n behöver gå till frisören...

hej bloggiloggi. jag höll på att somna för fyra timmar sen men jag är fortfarande vaken. fråga inte mig varför, jag är fel person att fråga. Annars kollar jag på debatt om unga hemlösa. Dricker lite deliciöst kranvatten också. Har hittat ett lockande ställe för volontärarbete i afrika också, tror minsann jag ska se till att en resa blir av någon gång i framtiden. behöver bara fixa lite saker innan...

Jag har även upptäckt att jag har ett knepigt blåmärke på armen, precis på ovansidan av armvecket. Det ser ut som om jag har blivit punktmarkerad typ. litet blått och tydligt är det.

jag har ett nytt favoritord förresten


egentligen är det inget ord utan den är en modifiering av ett av mina nuvarande sinnestillstånd, men det är vackert, fint och otämjt.

det är en dåsig kväll men alltså OH EHM GEEEH. Jag säger bara lyssna på plattan


(klickaklickaklicka)

ofta ställer jag mig frågan om varför jag är uppe? om varför jag är vaken och inte sover... För just nu så hade jag egentligen behövt sova, ska ju endå upp tidigt imorgon och försöka få till en vettig dag...
För ja, jag måste öppna ögonen lite nu, blicka frammåt se mer. Och eftersom idéer börjar komma till min arma skalle så är det dags att försöka sig på det här med vettighet. Och speciellt nu när alla påbörjat sina liv och lämnar mig ensam kvar trampandes vatten som aldrig förr....

det finns en ständig vägg jag tycks störta in i hela tiden. ofta dyker den bara upp där, mitt framför ögonen helt utan förvarning och det blir en kollision utan dess like. ibland yr det damm i flera timmar efteråt. ibland kolliderar vi och jag fortsätter vant och sömnigt att uttryckslöst gå vidare. Så ofta jag kan så undviker jag den där tegelväggen, men majoriteten av gångerna är det en oundviklig kollision för snabbt uppkommen för någon att hinna stoppa. Det blir som det blir nu, en kollision som rör upp massa gammalt damm från förr och massa ord som blir splittrade och osammanhängande.

erkännande
sanning
acceptans

när når vi den punkten egentligen?

ja alltså, det är ovanligt ensamt inatt. Kanske kan det vara att jag varit ständigt omgiven av människor de senaste dagarna, eller så är det för att mörkret inatt känns lite närmare, luften lite för tät och tankarna lite tyngre.

och jag vet inte, men de där beiga mocka-loafersarna har börjat återkomma till mitt minne mer nuförtiden.

jag försöker så mycket med att inte verka för hopplös, bete mig för hopplös och inte tänka för hopplöst.

laddar upp lite inför kvällen med debatt från i torsdags. kan inte låta bli att fundera på om belinda tagit sig lite vatten över huvudet genom att ha tre olika debatter under samma 40 minuters program, men ja det återstår att se.

Annars kan jag säga att jag ser ut som ett mysande ikea-monster nu. Gottar runt i morgonrock+tofflor I juuust luuv' ikea medlemserbjudande.

jag kommer bara sakna massa människor ikväll