wordpoo

Kvällens musik: spela mig!

intressant grej hände mig i lördagskväll/söndagsmorse när jag promenerade hem. Det började precis ljusna, luften var krispig, fåglarna visslade och jag var rund om fötterna. Och jag gick där och tänkte att jag var alldeles ensam, att jag gick själv hem i gryningen, ganska full och ganska frusen.

Och så ställde jag mig för ett val. Ett val om jag skulle sjunka ner i ensamheten och ledsamheten, om jag skulle välja kent eller inte att lyssna på liksom. Och så plötsligt, inser jag att näe, fan jag är verkligen inte alls ledsen! Jag är glad. Jag har vunnit. Jag har dansen i benen och skrattet i bröstet. Och ja, jag kanske går hem ännu en sen natt/tidig morgon, men jag går fortfarande hem, det är fortfarande jag som har vunnit. Jag är ingen annans seger, jag är min egen vinnare. Så jag gick där, ensam och lite frusen, men med dansen i benen, skrattet i bröstet och vetskapen om att i slutändan kommer allt vara bra. Allting kommer att bli fint. Det kommer tills slut bli så himla euforiskt bra...