wordpoo

egentligen vill jag ingenting. Egentligen har jag inte lust. ro. eller ork. Allra helst skulle jag krypa tillbaka till sängen, dra täckena så högt att jag precis kan andas genom näsan. Stirra rakt in i väggen utan en enda vettig tanke på mils avstånd. Bli lite tårögd. Vara lite trött. Känna som en groda utan ben.

Men jag kan inte göra så, jag har för många måsten. Lovat för mycket under ett ögonblick av ork och vilja. Så jag ställer mig i duschen, tar på mig kläder, torkar håret och ställer mig på busshållplatsen för jag orkar inte förklara. Jag genomlider de värsta av dagar varje dag för jag orkar inte, jag orkar inte förklara. Allra helst vill jag bara vara ifred, själv ensam lämnad, men det blir så mycket att ta tag i när man ger upp. Så jag sliter min last för syns skull, lever ett liv i vardagen för att jag inte orkar...