wordpoo

herreminskapare. nu fick jag lite panikus precis. vad har hänt? vad händer? vad har inte hänt? Klockan rusar sina varv utan att jag hinner lägga märke till det. Klockvisarna snurrar runt sin urtavla i ultrarapid och jag ser bara ljus möta mörker för att ögonblicket senare möta ljuset utanför mitt fönster. Och allt som finns kvar är mina tankar, idéer och förhoppningar om allt jag skulle göra, allt jag skulle lyckas med allt som skulle förändras. Allt som skulle kännas på riktigt och allt som skulle sluta göra så himla ont. Hur min själ skulle brinna och hur mitt eldhärjade inre skulle få en brandfilt runt sig. Jag skulle ju hinna så himla mycket...