wordpoo

vedervärdiga älskade skitdag. Jag har inte tid idag.

Andra saker: Det är trots allt söndag och det betyder som alltid postsecret uppdatering och det är väl typ det enda som är bra idag.
Hängde hela underbara dagen med Jullan igår och hon påminde mig om en bloggy grej jag glömt berätta för er. Jag har gjort en minikollektion åt depend. Visar färgen någon annan gång men den är trendig. lovar bloggysar. Färgen heter Anna no.5 för er som undrar.
Nu måste jag tvätta som en galning och jag måste packa klart.

döööööööööööööör på denna dagen.

Alla borde lyssna. Bon iver - bon iver

åhå, det är verkligen myyyror

AAAHAA! Påhittad semester är ju bara så himla fint vaa! Nu tänker jag minsann hitta på, anta och säga till all att jag har semester! Från mitt ena jobb då vill säga... Men never thä lessss, semesterurs! high life. Frågan är vilken  playkanal man ska härja försttttttttt.....

Men det är inte okej! Det är inte okej alls! Dags att sluta nu! Eller dags att börja. Italy var typ förövrigt bästa evvvvvaah! Kändes som om vi var borta i hundra år och inget annat än de gatorna vi vandrade på existerade.. Himlens fint vart det. Sådant som får en att överleva de andra dagarna, små doser lagrade i mentala minnen.

någon gång kommer jag säkert slänga uppp någon fånig bild som jag själv personligen tycker jag är snygg på. lolzin'.
Men annars har jag mest fördrivit de senaste fyra timmarna åt att ha tråkigt, packa och vara döödstrött. Men ja, danmark om en timma. Ses på zundai.

nej. ledig dag två och jag ligger i min säng och gottar med musik. Funderar på om jag ska gå ner och hämta tidningen eller om jag ska ut och gå. Tror inte det kommer bli något av det. Jag borde ta tag i packeriet idag, eller rättare sagt, måste ta tag i det. Och incheckningen. Och gå ner till golfen och scanna in bilder. Men istället så känner jag bara hur paniken växer. Det är som en termometer med kvicksilver i. Kontrollerbart är nere i fötterna, sen stiger det sakta mer och mer, högre och högre. När den väl kommit upp i bröstet är det kaoz okontroll överväldigande förmycket bristningsgränsen.

- skriker man så vet man att man lever.
- skrattar man tillräckligt högt så känner man att man lever tillslut.
Det handlar bara om proportionerna på det hela. För när man skrattar måste man överrösta skriken och vetskapen om att det livet man lever inte är det man lever.
För att stå ut med vetskapen, för att hålla sig så normal som möjligt, för att hålla sig borta från den värsta galenskapen måste man skratta mer än andra, högre än andra och glömma mer än andra. När dalarna är djupare måste topparna vara högre. En kulle måste alltid uppfattas som tidernas högsta topp som lägger mount everest i skugga. Det är en poängsamlig av toppar och dalar, plus och minus, förnuft eller galenskap. Det är en kamp om att alltid vara högre upp, det är en kamp om att alltid vara i det vinnande laget. Det är en kamp om att skratta högst när man är i det förlorande laget i en kraters skugga.

heeeeeeeeiiiäääääj blååååggggäääääEN!

älskar min frånvaro. Men det är tyvärr pga er. Eller, icke er kanske rättare sagt. Känner liksom inget sug, inget behov, ingen vilja ork att blogga när den dära bloggcheck utbetalningen dröjer så länge... Gått ett år nu endå..... Hur mycket ska man behöva vänta? Har ju snart alla bloggattribut liksom.

Men hursom. Livet är fint. eller duger iallafall. Vi har alla bägare att fylla.

Jag har hunnit: Hänga på studenter och äta mat. Vara i Jönköping och götta. jobba och bärtza. hänga på andra långdagen. Sett håkan. vandra runt hela stan på en natt typ. Färgat håret. jobbat igen. druckit en rosa drink har jag också minsann gjort. *nÖJd*

alltså. jag drömmer så konstiga saker va... när det nu var, för några dagar sen typ så drömde jag ju om hela min dag så när jag vaknade hade jag redan gjort allt jag skulle göra den dagen.. igår drömde jag också något men det är för tillfället oklart om vad det var. Inatt har jag drömt att jag har blivit misshandlad heeela natten. Sen var det något om ett hemsökt hus också, vet inte riktigt vad det var om men något var det iallafall. Och så har jag drömt om hörlurar i olika färger... Men under alla händelser har jag som sagt varit misshandlad. fast folk runt omkring mig i drömmarna har inte brytt sig särskilt alls mycket om just det lilla faktumet. frågan är vad det betyder?

Nu ska jag draaaaaaa mig ut på promenad för första gången på hundra dagar. kommer säkert bränna mig också, men bara på ena sidan så jag ser helt sinnessjuk ut. Skulle inte förvåna mig minsann.