sheets
jag lackar mina naglar i färg efter färg. Jag tar dusch efter dusch. jag skrattar högre och mer. jag dansar mer i livet. jag märker hur finare och finare mina vänner blir. jag vaknar och somnar. ibland kanske jag till och med nynnar med i någon melodi. kanske låter versraderna formas av en kittlande dans på min tunga. jag kramar hårdare än förr. strör superlativ i min omgivning likt pärlsocker på kanelbullar. jag lever mer. Men endå inte. endå vet jag inte. endå kan jag inte.
nej
krapp krapp doodle poo.
jag är rädd nu när jag fruktar det värsta. jag borde inte gjort detta.
jag är rädd nu när jag fruktar det värsta. jag borde inte gjort detta.
sigur rós
jag vet inte om jag går sönder i tusen delar men stormen antänds och inget blir så stark. Och få saker är så bra
spring
man måste glömma det svarta. man måste springa mot den där tunna tunna remsan av lilarödagula exploderande färger i horisonten. Man måste springa trots såren på ens fötter som pulserar, man måste springa. Man måste lämna all svärta bakom sig. Det är förbjudet att tänka på något annat än att se den där tunna tunna remsan bli bredare och bredare. Man måste springa, och man måste iallafall ha försökt nå målet. För stannar man upp, ser över axeln, kommer allt det stora svarta svälja en hel. Överta hela jaget och ha fest på ens själ. De kommer sätta ens kropp i ett ekorrhjul som man sakta trampar runt runt runt.
Man måste glömma det svarta. Man måste ta kontrollen över det, man måste vakna upp, vilja mer än ekorrhjul och med våldsam kärlek mot sig själv ta tillbaka sin själ från de själadödande. Och sen måste man trassla sig ur svärtans alla fallgångar, gropar och kedjande trådar som försöker hålla en kvar. Och så måste man springa. För hela livet. För hela en själv. För hela världen. För alla gnistor.
Man måste glömma det svarta. Man måste ta kontrollen över det, man måste vakna upp, vilja mer än ekorrhjul och med våldsam kärlek mot sig själv ta tillbaka sin själ från de själadödande. Och sen måste man trassla sig ur svärtans alla fallgångar, gropar och kedjande trådar som försöker hålla en kvar. Och så måste man springa. För hela livet. För hela en själv. För hela världen. För alla gnistor.
finaste bröjd
tänkte bara såhär säga att mitt liv är typ världens finaste just nu och jag är bara overtheheels-bröjd. Jag ska ta å sammanfatta hela världsbästaste PL någondag kanske och allt annat underbaraste. Men jag kan bara säga att jag aldrig/någon annan aldrig fattat ett så bra beslut om att stanna hemma någonsin. Jag bara njuter i fulla drag av finheten just nu.
