bara lite förvirrad
Jag har, efter att ha ägnat min morgon och dag åt att fundera på en omvändande resa jag gjorde i våras, insett att det kanske trots allt kan behöva skapas lite plats åt ett stråk av seriositet i denna bloggen. Visst, jag älskar att leka Kissie men det är trots allt ibland vettigt att se klart i vissa situationer, delge sig av sina erfaranheter till andra. Allt är inte bara en ironi fastän jag så hårt ibland försöker låtsas att det är så. Hursomhelst har denna ursprungsform av wordpoo tagit formen av att få en egen kategori. Så det är sånt som inte är Sooooo poo style, utan det som är ett huvudbry och verkligt. Det är alltså sånt Kissie inte utger sig att någon åsikt om, iallfall i sin blogg.
Jag har länge undrat när resan till Rumänien jag gjorde i våras skulle slå mig. När det skulle landa i mitt huvud vad jag gjort. Att jag sett en bartendershow på Polenfärjan. Att jag sett påvens födelsehem med tvivelaktiga boende. Att jag stått i en gaskammare. Att jag suttit i en rumänsk familjs lerhus och pratat, iallfall så gott det gick. Och tja, det kanske är på tiden att jag nu börjar hantera det, bearbeta det och gå igenom mina känslor på ett djupare plan än att skratta åt famljen som bundit fast hunden med en sladd utanför huset.
Det gör ont i mig när jag får svårare och svårare att minnas gatorna, när ansikten på de underbara människor jag mötte där nere börjar suddas ut och försvinner längre och längre bort. För det är något jag känner mig nästan rent utav stressad av, jag måste komma ihåg deras leenden, deras smutsiga fötter. För jag kan inte vara med om något sådant, hjälpa dom till ett lite mer drägligt liv och sen bara åka därifrån och fortsätta logga in på facebook som vanligt, utan någon eftertanke.
Nej, jag är inte bara wordmaker utan jag är också rent utsagt riktigt kanonbra på att vara luddig. Men ni behöver inte oroa er, snart kommer det ett riktigt blingat inlägg i riktig poooo style. Dock har jag stora problem med att komma in på Kissies blogg så jag är lite ledsen över detta. Men jag ska rycka upp mig.
Jag har länge undrat när resan till Rumänien jag gjorde i våras skulle slå mig. När det skulle landa i mitt huvud vad jag gjort. Att jag sett en bartendershow på Polenfärjan. Att jag sett påvens födelsehem med tvivelaktiga boende. Att jag stått i en gaskammare. Att jag suttit i en rumänsk familjs lerhus och pratat, iallfall så gott det gick. Och tja, det kanske är på tiden att jag nu börjar hantera det, bearbeta det och gå igenom mina känslor på ett djupare plan än att skratta åt famljen som bundit fast hunden med en sladd utanför huset.
Det gör ont i mig när jag får svårare och svårare att minnas gatorna, när ansikten på de underbara människor jag mötte där nere börjar suddas ut och försvinner längre och längre bort. För det är något jag känner mig nästan rent utav stressad av, jag måste komma ihåg deras leenden, deras smutsiga fötter. För jag kan inte vara med om något sådant, hjälpa dom till ett lite mer drägligt liv och sen bara åka därifrån och fortsätta logga in på facebook som vanligt, utan någon eftertanke.
Nej, jag är inte bara wordmaker utan jag är också rent utsagt riktigt kanonbra på att vara luddig. Men ni behöver inte oroa er, snart kommer det ett riktigt blingat inlägg i riktig poooo style. Dock har jag stora problem med att komma in på Kissies blogg så jag är lite ledsen över detta. Men jag ska rycka upp mig.
Kommentarer
Trackback
